17 Juli 2006. Etapp 3. Ischgl - Scuol
Ischgl (Österrike) - Scuol (Schweiz)
Längd: 73,78 km
Hm: 2.620 m
Pass: Idjoch 2.738 m, Kobleralm 1.927 m
Upp några minuter innan klockan sex. Frukosten serverades där vi åt middag i går kväll, så det var bara att snöra på sig skorna och ta en lång promenad dit.
Efter ett berg med müsli och mackor gick vi tillbaka och passade på att hämta ut cyklarna på vägen.
Många packar ihop innan de går och äter, så tennishallen var nästan tom när vi kom tillbaka och utlastningen av väskor hade redan börjat.
Himlen var klarblå även denna dag men det var lite småkyligt så överdragsjackan fick sitta på när vi värmde upp på morgonen.
Det var fålla tre även denna dag. Vi ställde dit cyklarna och gick och satte oss i närheten.
Prick 09.00 gick starten för den första gruppen och några minuter därefter rullade även vi iväg.
Efter någon kilometer köade det upp, då ingången till dagens första stigning var en smalare cykelväg. Nu låg det 1400 hm av klättring framför oss, upp till Idjoch på 2738m. Det började med en brant 10% grusväg i serpentiner upp för en skidbacke. Men brantare skulle det bli. Efter några kilometer kom ett parti med 19% lutning.
Samtliga cyklister, utom en viss Karl Platt fick vi reda på senare, klev av och ledde upp. Efter en bäckövergång planade det ut och vägen övergick så småningom till asfalt.
Även denna stigning var ganska öppen och det gick att se pärlbandet av cyklister både ovanför och under oss.
Plötsligt hörde vi ljudet av ansträngda motorer. När vi tittade ner såg vi tre tankbilar som av någon märklig anledning skulle upp för backen samtidigt som alla cyklisterna. Det gick inte fort för tankbilarna då de flesta ignorerade dem och lät dem ligga bakom. Med jämna mellanrum kunde de tunga lastbilarna dock avancera. Vi ville dock inte ligga inbäddade i dieselavgaser på vår väg upp så vi ökade tempot och hoppades på att de inte skulle komma ikapp.
En byggarbetsplats vid en liftstation verkade vara tankbilarnas slutdestination och de stannade äntligen till. Samtidigt övergick den jämna asfalten till gropigt grovt grus.
Det sluttade uppför i princip hela klättringen och det fanns få ställen för återhämtning.
Trots att vi var på över 2500 meters höjd så var det varmt och senare skulle termometern även denna dag passera 30 graders sträcket.
Strax innan toppen brantade det till igen och många med oss ledde sista biten upp.
Vi stannade till en stund högst upp och njöt av utsikten som var helt enorm. De snabbaste teamen hade klättrat hit upp på 75min. För oss tog det nästan exakt en timme längre. Över två timmar i konstant uppförsbacke, puh. Det var lite småkyligt så vindjackan åkte på. En Powerbar senare inledde vi nerfärden.
Lika brant ner som upp gjorde att hastigheten tidvis var väldigt hög och för att överleva tvingades vi att åka och bromsa nästan konstant. De höjdmeter vi så mödosamt anskaffat försvann i en rasande fart.
Nere i dalen hade temperaturen stigit till återigen svettigt höga nivåer. Vi stannade till snabbt, tog av oss och packade ner vindjackorna.
Det blev lite blandade asfaltvägar fram till dagens första depå. Direkt efter den lilla pausen började stigningen 500 hm upp till dagens andra berg, Kobleralm 1927m. Asfalten övergick till grusväg som slingrade sig i serpentiner upp för berget.
Värmen fortsatte att trycka och det var skönt med den lilla skugga som fanns. Nedfarten på grovt grus gick undan. Korta avsnitt var små mindre stigar. Väl nere var dagens klättringar avklarade och det var så gott som slätt resten av sträckan. Efter gränsen till Schweiz låg dagens andra depå.
Vårt upplägg med att bara äta Powerbars har så här efter tre dagar fått stryka lite på foten. Vi har istället övergått till att äta det som bjuds i depåerna. Lite pga att vi redan börjar tröttna på bars. I början var det gott att variera lite bland smakerna men nu smakar alla nästan likadant. Powerbars konsistens gör att det ibland är rätt svårtuggat och det tar en bra stund att få i sig en bar. Det går dessutom oftast inte att äta på andra ställen än i uppförsbackarna då utförskörningarna kräver full koncentration och två händer på styret.
Att åka brant uppför i 30 graders värme tuggandes på en bar är ibland ganska ansträngande. Värmen gör också att aptiten inte är på topp.
I depåerna serveras frukt, bröd och andra typer av bars, där speciellt frukten är otroligt läskande och lätt att få i sig. I varje depå får man även en gel som vi brukar spara till efterföljande backar. Gel ger snabb energi och går, till skillnad från bars, väldigt snabbt att få i sig.
Vi väntade in och följde med en liten mindre klunga ut från depån. Tillsammans turades vi om med dragjobbet. Klungan växte och minskade om vartannat. Ibland kom vi ikapp cyklister som hängde på och ibland släppte några av i de små korta knäpparna.
Målet var beläget vid torget i Scuol och vi rullade i mål efter 5h 28min.
Vi satte oss ner i skuggan och inmundigade dricka och frukt.
Till cykeltvätten var det kö, men vi hittade en "privat" slang vid ett hotell som vi lånade och svabbade av cyklarna med.
Till campen var det någon kilometer. Vid incheckningen sa mannen som bockade av oss på listan: ah, der Bunker. Vad menade han med det, undrade vi. Kort därefter blev vi varse. Dagens sovplats var i ett skyddsrum under en skola. Nere i källaren stod det hopsnickrade trevåningssängar där det var meningen att vi skulle sova.
Vi packade upp våra saker och gick fem meter till duschen, som var belägen i ingången till Bunkern. Varmvattnet var absolut noll och kallvattnet måste ha kommit från en alpkälla, för kallare dusch har vi aldrig upplevt.
Efter köldchocken och klädtvätt gick vi ut på gräsmattan utanför för att stretcha och koppla av.
Vi såg att många hade flyttat ut sina saker från underjorden och tagit en sovplats lite överallt. Något vi också beslutade att göra. Vi hittade ett bra ställe längst in i en korridor uppe i skolhuset. Av en slump kollade vi om det fanns WLAN där uppe och till vår förvåning så var det full signalstyrka. Detta innebar att vi inte behövde gå iväg för att posta vår dagrapportering. Tack för det rektorn!
Varje etapport är ansvariga för pastapartyt. Hittills har det inte varit så spännande men i Scuol skulle det visa sig bli annorlunda. Middagen var nämligen belägen högt upp på Hausberg, 2100 möh. Vi slapp dock cykla dit upp utan fick åka linbana.
Maten som serverades var mycket god och innehöll en smaskig efterrätt.
Tillsammans med en kall weissbier och en grym utsikt var denna middag en av de allra bästa.
Nere igen gick vi en lång promenad tillbaka till campen. På vägen tillbaka såg vi helt plötsligt ett bekant ansikte. Det var Anna Enocsson, dock bara som en dekal bak på en skåpbil. Synd att hon inte var med denna upplaga för det hade varit kul att se ifall hon kunnat försvara titeln från förra året.
Korridoren i skolhuset, som var tom när vi tog plats tidigare, var nu full med utspridda sovsäckar. Vi gjorde en kort koll på nätet sen var det dags att lägga denna dag till handlingarna.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: 3.20.16. Team Rocky Mountain
Vår tid: 5.28.19. Segertid + 64%
Vår etapp-placering: 196
Vår total-placering: 189
