18 Juli 2006. Etapp 4. Scuol - Livigno
Scuol (Schweiz) - Livigno (Italien)
Längd: 78.01 km
Höjdmeter: 2.717 hm
Pass: Pass da Costainas 2.251 m, Döss Radond 2.234 m, Val Mora, Passo Alpisella 2.290 m
Strax innan klockan 06 ringde väckarklockan. När vi klev upp noterade vi en ganska låg aktivitet i korridoren där vi sov. Nåväl, det är dag fyra och alla här behöver kanske lite extra sömn. Frukosten skulle serveras i skolans matsal tvärs över skolgården. När vi gick ut märkte vi att det fortfarande var mörkt ute. Hmm, det var något som inte stämde. Framme vid matsalen kände vi på dörren, låst. Ingen aktivitet överhuvudtaget. Vad är det här, frågade vi oss?
Då fick vi syn på en klocka på skolgården som stod på 05.10. Det visade sig att vi råkat ställa fram tiden på vår väckarklocka med en timme när vi skulle ställa alarmet. Så det var bara att gå tillbaka till sovsäcken och sova vidare.
Sen när klockan var 06 på riktigt, var de lite mer fart på de andra deltagarna. Nu var även frukosten öppen. Ett stort lass av müsli, mackor, korvar, juice och kaffe blev grunden på en dag som börjat lite snöpligt.
Starten var belägen på stadens torg i närheten av cykelparkeringen. Så vi bytte om och gjorde ordning packningen innan vi gick och hämtade ut cyklarna. Startfålla C som vanligt och vi ställde in cyklarna några minuter efter kl åtta. Vi satte oss ner lutandes mot en vägg och inväntade starten.
Tävlingen väcker stort intresse i de orter där etappmålen är belägna. Så även denna dag, det var många som var ute och ville följa starten. En gammal dam kom fram till oss där vi satt och väntade. Hennes man hade arrangerat stora cykeltävlingar förr om åren och hon tyckte det var roligt att se en massa cyklister återigen samlade i staden.
Denna etapp var på förhand utsedd till Transalps vackraste och med det väder som redan nu rådde, solsken från en klarblå himmel, var vi verkligen fulla av förväntan. Starten gick genom de gamla delarna av Scuol och över en gammal träbro ut ur staden. Pga att det var smalt i början var den första kilometern neutraliserad. Sen började det gå uppför som vanligt.
Till en början smal asfalterad väg. Det var inte så fasligt brant, runt en 8-10%, men runt omkring oss började det redan att flåsas.
När det blev lite flackare övergick asfalten till grusväg. Vi var nu inne i en riktig slakmota med 3-4% motlut i ca 20 km. På ett sätt mer jobbigt att cykla än när det är riktigt brant. Man luras att tro att det är plant när det i själva verket går svagt uppför. Vi följde länge en flod som forsade till höger om oss.
Efter S-charl, en liten by där åskådarna hejade med koklockor, smalnade vägen av och övergick till traktorväg.
Med bergen på sidorna och med floden strax intill kunde man börja ana den skönhet som utannonserats.
När vägen sedan blev smal singeltrack som slingrade sig över kullarna i dalgången mellan bergen, blev det helt underbart.
All den trötthet vi samlat på oss under de tre första dagarna bara rann av. Vi satt på cyklarna och njöt till 100% och hoppades att det aldrig skulle ta slut.
Uppe på Pass da Costainas stannade vi till en stund, åt varsin Powerbar och beundrade utsikten.
Nedför var till en början brant och lite småteknisk. Vi höll igen lite med tanke på Peters onda hand.
Vid Lü låg dagens första depå. Det fortsatte sedan neråt på omväxlande grus och asfalterad cykelväg.
Så här på fjärde dagen börjar vi märka vilka team som cyklar ungefär lika fort/sakta som oss. Nästan varje dag hittills har vi åkt tillsammans med en grupp av team som vi känner igen. Idag så hade vi sällskap av bla team 162 nästan hela dagen.
Vi turades om att växeldra på slätan som ledde fram till dagens andra stigning, upp till Döss Radond på 2234 m. Vägen upp var bred grusväg som slingrade sig i serpentiner genom vackert landskap.
Vi åkte och småpratade lite med varandra när vi plötslig hörde en kvinnoröst som hejade till oss på svenska. Det var Carina Simm i mixade team 47. Och vi som trodde att ingen kunde förstå när vi snackade med varandra. Vid toppen på backen visade sig åter ett helt enormt vackert landskap.
En dalgång med grusväg och stig skulle ta oss mot Val Mora. En del korta branta uppförsbackar men mest svagt sluttande utför.
Med våra stora lättrullade hjul var behovet att trampa minimalt och vi kunde stå upp och coasta långa sträckor och bara njuta av detta, snudd på religiösa, tillfälle.
Stigen blev smalare och slingrade sig utefter en flod som vi korsade på ett ställe.
Dagens andra depå dök upp väldigt lägligt. Värmen var tryckande även denna dag och den sista vätskan hade vi druckit upp några kilometer tidigare. Med fyllda flaskor och Camelbaks fortsatte vi den sista tredjedelen mot mål. Vi kom ut samtidigt ur depån som våra kamrater i team 162 och tillsammans tog vi oss an stigningen upp till Passo Alpisella 2290 m.
Trots att det var upp till dagens högsta berg kändes klättringen inte så farlig. Hade det varit vår första backe här nere hade vi nog tyckt annorlunda, men med en mängd backar i benen började stigningar likt denna kännas som vardagsmat. Men uppför är som bekant alltid kul att cykla och denna backe var inget undantag från det.
Nerfarten var snabb och knixig på grov grusstig utefter bergssidor med branta stup på sidorna. Vi hade blivit tillsagda vid kvällsgenomgången av sträckan att ta det lugnt nedför här.
Vid slutet av backen öppnade sig landskapet och en härlig blågrön sjö, Lago di Livigno, syntes nedanför.
Vi kom ända ner till sjön och cyklade en kort stund längs strandkanten.
Men så kom nästa backe, dagens sista, upp till Tea dal Plan. Vid ingången fick team 162 tekniska problem och vi fick fortsätta själva. Backen var kort men rejält brant, 18 % på några ställen och bestod av löst grus.
Sista biten in mot Livigno var slingrade stig på sluttningar utefter bergssidorna och avslutades med några branta utförsbackar ner mot målområdet.
Vi rullade i mål på 5 h 53 min. Efter målgång följde sedvanlig nedvarvning med dricka, frukt och tilltugg.
Cyklarna fick sig en avsköljning efter lite köande till cykeltvätten.
Dagens inkvartering var belägen i ett stort sport- och kulturkomplex. För första gången var allt, dvs sovplats, cykelparkering, middag, frukost, press-center, samlat under ett tak vilket innebar att vi denna dag inte behövde springa benen av oss mellan olika inrättningar.
Vi börjar få rutin på eftercyklingsbestyren. Först en iskall dusch, sen ombyte, därefter tvättar en av oss kläderna medan den andre ser över cyklarna. Bilderna från kameran "framkallas" och vi skriver dagsrapport,
som vi sedan postar från press-centret.
För första gången sedan start kunde vi se prisutdelningen, då den var belägen i hallen där vi sov och åt.
Middagen som serverades var helt ok. Massor av pasta (förstås), skinka, sallad och efterrätt.
Efter middagen tog vi det lugnt och smälte lite intryck från dagen. Strax innan klockan 22 var det så dags att stoppa i öronpropparna och sluta ögonen.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: 3.28.48. Team Rocky Mountain
Vår tid: 5.53.02. Segertid + 69%
Vår etapp-placering: 212
Vår total-placering: 195
