19 Juli 2006. Etapp 5. Livigno - Naturns
Livigno (Italien) - Naturns (Italien)
Längd: 118,85 km
Höjdmeter: 2.909 hm
Pass: Passo di Val Trela 2.295m, Bocchetta di Forcola 2.768 m, Umbrailpass 2.501 m
Denna morgon bjöd inte klockan på några överraskningar. Upp några minuter i sex. Till frukosten var det ca 25m att gå och endast en liten kort kö då vi var bland de första.
Efter frukosten gick vi tillbaka till sovsäckarna och vilade lite. Vid 7.30 klädde vi om, packade och lämnade in väskorna. Det var lite småkyligt på morgonen och överdragskläderna fick sitta på under uppvärmningen.
Strax efter kl 8 checkade vi in i startfålla C och parkerade cyklarna.
Starten gick prick kl 09.00. Några minuter senare rullar vi iväg. Början går på gatorna genom Livigno. Det är massor av folk som nyfiket står vid sidan och applåderar när cyklisterna rullar förbi.
Plötsligt passerar vi några cyklister som ligger på marken. De hade väl krokat i på något sätt och kraschat. Men det är inte så konstigt. Det är ganska hetsigt precis efter start. Att vara med "där framme" tycks vara viktigt för många trots att de har en hög placering och startar i fålla C. Denna dag var det i och för sig bra att hålla sig långt framme, för efter någon kilometer började dagens första klättring, upp till Passo Trela.
Vi tycker det är värt att offra några minuters sömn på morgonen och gå upp lite före alla andra. För när vi satt och åt så klockade vi en kille som stod i frukostkön och för honom tog det ca 30min att komma fram.
Starten gick prick kl 09.00. Några minuter senare rullde vi iväg på gatorna genom Livigno. Det är massor av folk som nyfiket står vid sidan och applåderar när cyklisterna rullar förbi.
Plötsligt passerar vi några cyklister som ligger på marken. De hade väl krokat i på något sätt och kraschat. Men det är inte så konstigt. Det är ganska hetsigt precis efter start. Att vara med "där framme" tycks vara viktigt för många trots att de har en hög placering och startar i fålla C. Denna dag var det i och för sig bra att hålla sig långt framme, för efter någon kilometer började dagens första klättring, upp till Passo Trela 2295m.
Inledningen var en smal väg som övergick till en stig uppför en gräsbevuxen äng. Det fanns inga som helst möjligheter att köra om och kön växte snabbt till.
Dessutom var det brant och det inte gick att få upp något flyt i cyklingen, så det var lika bra att kliva av och leda.
Efter någon km började en lite bredare grusväg och vi klev på cyklarna. Grusvägen varade dock bara en kort stund och övergick åter till smal stig. Så det var bara att börja leda igen. Uppe på toppen var det en smal stig några hundra meter nedför. Ovana cyklister stannade upp vid "hinder" där det tyckte det var svårt att cykla och det köade upp även i utförskörningen. Sedan följde ett långt parti av kalasfin singletrail.
Men även här uppstod det köer titt som tätt, med en hel del ledande, och det gick inte att få upp något flyt i cyklingen. Det var synd då stigen verkligen hade varit rolig att få cykla.
Det släppte dock efter ett tag och vi kunde äntligen få cykla långa sträckor utan att kliva av. Stigen slingrade sig fram genom ängslandskapet med små korta upp och nerförsbackar.
Men så i en litet kort löjlig nedförsparti fastnade plötsligt framhjulet för Anders och det innebar en vådlig färd över styret. Pang, rätt ner i backen. De efterföljande cyklisterna stannade till och frågade hur det var. Som alltid efter en krasch så svarar man väl att det är OK. Vi stannade dock till och undersökte skadorna. Landningen hade skett på hela vänstersidan från vaden upp till huvudet. Det blödde ymnigt från handen. En sten hade skurit upp handsken och gjort ett djupt jack i handflatan. Vi plockade fram vårt första förband och lade om såret. Genom att hålla handen mot styret fick vi till ett bra tryckförband och vi kunde cykla vidare.
Den smala stigen övergick efter ett tag till grusväg som slingrade sig efter en bergssida. Nedanför såg vi en overkligt blå sjö som såg rätt inbjudande ut då det redan nu var skapligt varmt.
Vi passerade flera stora dammar och cyklade över en av dessa.
Kort därefter låg dagens första depå.
Där befann sig även läkarteamet och de fick ta sig en titt på skadorna. -Ujuj, sa de när de såg den sargade kroppen. De petade bort allt grus från såren och satte på suturer. Även på axeln fanns det ett rejält sår. Eftersom även huvudet hade fått en rejäl smäll så gjorde de en koll så att allt stod rätt till. Som tur var så var inga kroppsdelar som påverkade cyklingen skadade och vi kunde därmed fortsätta.
Direkt efter depån började stigningen upp mot den här upplagans högsta berg Borcetta di Forcola på 2768m. Inledningen var en bred och fin grusväg utefter bergssidan.
Efter en broövergång smalnade det av och vi kom in på en ganska märklig och uppseendeväckande stig. Utefter en väldigt brant bergssida slingrade sig en stig i zick-zack upp mot himlen.
Stigen var en kvarleva från krigen och underlaget var grov sprängsten. Det var inga problem att cykla, i alla fall inte förrän vi kom ikapp andra cyklister.
Att köra om var inte att tänka på och när någon där framme klev av slutade det med att samtliga i kön fick leda upp.
På krönet planade det ut lite grann och stigen blev lite bredare. Återigen uppe på cyklarna så passerade vi ganska många cyklister på vår väg upp.
Det följde en kortare nedförskörning innan det återigen gick uppför riktigt brant den sista biten upp till toppen.
Vi stannade till en kort stund på toppen och tog på oss vindjackorna inför nerfärden på andra sidan.
Stigen ner var lika smal som den på vägen upp. Bitvis var det riktigt tekniskt med skarpa serpentinsvängar. Även denna nerfart krävde sina offer och vi såg några som låg skadade vid sidan av stigen. Längre ner fick vi kliva åt sidan då vi mötte läkarmotorcyklarna som var på väg uppåt.
Ned från Umbrailpass var det asfalt och en riktig serpentinorgie började. 1100hm avverkades på ett ögonblick.
Asfalten övergick senare bitvis till grusväg. Vi passerade några landsvägscyklister som, likt Bambi på hal is, försökte ta sig ned för den branta grusvägen.
Sedan följde blandade underlag asfalt, grus och kortare sträckor med härliga stigar. Nere i dalen var hettan påtaglig. Fartvinden svalkade ingenting, istället kändes det som om någon höll en varm hårtork framför en. Det var relativt plant, med undantag för några backar, så det bildades små klungor av cyklister som höll ihop och turades om att dra. Trots att vi hållit igång länge kände vi oss förvånansvärt pigga i benen och hade ett bra flyt. Vi passerade gränsposteringen in till Italien.
Färden gick vidare på små cykelvägar som slingrade sig igenom äppelodlingarna.
Dagens sista depå låg i Morter och vi stannade till en kort stund. Det var inga andra som följde med oss därifrån så det blev till att åka själva. Vi passerade små grupper av cyklister men inga hade ork/vilja att hänga på oss, trots att vi släppte av och väntade in. Sista biten slingrade sig genom små vägar i Naturns och vi nådde målet kl 18.10, vilket innebar hela 9h 05 min i sadeln.
Vi satte oss ner en stund och började återhämtningen med lite frukt och dricka. Sista biten in mot målet var bitvis lerig vilket innebar ett behov av cykeltvätt. Kön till tvätten var ca en halvtimme lång då antalet tvättar var snålt tilltaget.
Campen låg ganska centralt denna dag och var en vanlig gymnastiksal. Vid avklädning blottades resultatet av Anders vurpa. Hela vänstersidan var i princip uppskrapad. Blev till att sova på högra sidan denna natt. Duscharna var som vanligt iskalla, men det fanns möjlighet att nyttja det närbelägna badhuset. Äntligen en varm dusch! Efter klädtvätt och cykelmek gick vi till läkarbussen och de gjorde en omplåstring av såren.
Middagen denna dag var lite annorlunda än tidigare. Det pågick någon sorts festival i Naturns och alla restaurangen hade flyttat ut på gatorna. Man fick välja på en lista, få en matbiljett och därefter uppsöka vald restaurang. På grund av dagens omständigheter så var vi dock ganska sent ute och den mat vi valt var slut. Vi fick dock tag på ett ställe där vi kunde få oss lite pasta serverat.
Vi hade inte heller tid att skicka hem någon dagsrapportering för efter middagen var klockan så mycket att det innebar direkt tillbaks till campen för att sova.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: 5.12.25. Team Texner-Stoeckli
Vår tid: 9.05.38. Segertid + 75%
Vår etapp-placering: 249
Vår total-placering: 207
Stigen kom fram vid Umbrailpass och där låg dagens andra depå. Då vi var ganska sena hit upp, pga Anders olycka, så var det ganska urplockat ur fruktlådorna. Vi fyllde upp flaskor och Camelback med vätska inför den sista långa biten som återstod.
