21 Juli 2006. Etapp 7. Malé - Madonna. di Campiglio
Malé (Italien) - Madonna. di Campiglio (Italien)
Längd: 47,55 km
Höjdmeter: 2.411 hm
Pass: Bolentina 1.246 m, Rifugio Orso Bruno 2.148 m.
Dagens etapp var den kortaste denna upplaga men det betyde inte att den var lätt för det. 2411 höjdmeter skulle besegras och med en kort sträcka innebär det bara att det blev brantare backar.
Frukosten serverades på samma ställe som middagen vilket innebar en kort uppfriskande promenad.
Utfodring av frukosten sköttes av ett gäng grånade gubbar från det italienska frivilligförsvaret och var den märkligaste hittills. Först erhölls en djup tallrik av en man. Sen till nästa station. -Varm mjölk? Hm, ja tack.
Därefter - Kaffe? Hm, på tallriken, nåja kaffe med mjölk är ju gott.
Slutligen -Müsli? Va, i kaffet på tallriken!!! Hm, ok då, häll på din müsli om du vill.
Så nu har vi ätit den italienska specialiten "caffé müsli" för första gången. En något märklig upplevelse men rätt så tidseffektiv med allt på en gång, kanske går att praktisera på mornarna här hemma.
Strax efter nio började det att röra på sig i fålla C. Sakta och samlat rullade vi lugnt genom staden. Men redan efter några hundra meter så var det dags att ta sig an uppförsbackarna. För etappen var som sagt kort med massor av höjdmeter så det fanns inget utrymme för slätåka.
Första sex kilometrarna var asfaltsväg med en snittlutning på ca 8-10%. Klungan sprack upp ganska fort och det blev bitvis glest mellan cyklisterna. Men där asfalten slutade övergick sträckningen till teknisk svår stig och köer uppstod, vilket effektivt samlade ihop deltagarna. På dubbla led ledde vi cyklarna först upp en bit, sedan nerför en stund och därefter upp lite till. Utan köerna hade det dock gått att cykla, för så svårt var det inte men har någon väl redan börjat leda stoppar det snabbt upp bakom.
Kön släppte på toppen av Bollentina på 1246m. Grusväg, stig och grus igen tog oss 500 hm nedför till Commezzadura. Nere i dalen susade vi fram på smala cykelvägar som sluttade svagt uppför.
Vi grupperades oss till och från i små klungor tillsammans med andra deltagare och hjälptes åt med farthållningen och dragjobbet. Efter en dryg mil av lättåkt asfalt nådde vi dagens första depå vid Ossana. Det blev full tank som vanligt av vätska.
Direkt efter depån startade klättringen uppför dagens andra stigning. Det brantade till ordentligt redan från början och grusväg i serpentiner skulle ta oss uppför till Rifugio Orso Bruno på 2148m
Den branta stigningen avbröts av en kortare nerförskörning bitvis på asfalt. Men det tog inte lång stund innan det blev uppför och på't igen.
Bitvis var det rejält brant och med sex hårda dagar i benen kombinerat med ännu en obeskrivlig varm dag, var det lättaste växeln som gällde.
En bit innan Malga Panciana avbröts den den monotona grusvägen av ett kortare stigparti. Det var dock så brant och tekniskt att även om vi varit utvilade och startat dagen här hade det varit omöjligt att cykla upp. Vi fick lyfta och släpa cyklarna uppför stigen. Efteråt följde någon kilometer av lättåkt grusväg innan det brantade till igen.
Vi passerade en liftstation där några medtävlare satt och tog igen sig med något drickbart i skuggan.
Det fortsatte att vara bitvis rejält brant med upp till 20% och vi cyklade och ledde om vartannat innan vi slutligen nådde toppen på Rifugio Orso Bruno.
På toppen fanns det ytterliggare en liftstation. Vi stannade till en kort stund och bara njöt av den underbara utsikten.
Nedför var det grusväg och vi blev som vanligt omåkta av dem som satsade rejält utför. En bit ner blev det stig och en terräng som påminde om hemma med skog, lera, gräs och rötter. För övrigt nästan den första lera vi stött på här nere.
Avslutningen bjöd på en riktigt brant gräsbevuxen skidbacke som vi skråade nedför innan vi nådde asfalten i Madonna di Campiglio. Ett team försökte spurta om oss på upploppet längs huvudgatan men fick se sig besegrade när vi ställde oss upp på våra storhjulingar och tryckte till.
Förfriskningarna som bjöds efter målgång var riktigt smaskiga. Vi försåg oss med rejäla lass av skinka, korv, ostar och bröd, innan vi satte oss ner i skuggan och pustade ut.
Campen låg hyfsat centralt och var en stor idrottshall. Duschen var belägen i en portabel duschvagn på parkeringen utanför. När vi stod i kön såg vi hur röken från varmvattenberedaren pyste ut från skorstenen och vi tänkte -Ah, skönt om det finns varmvatten. Men för att klara av en konstant ström av duschande deltagare skulle det behövts ett mindre kärnkraftverk och vi fick återigen duscha iskallt. Men det varma vädret gjorde att vi torkade och tinade upp på snabbt ute i solskenet.
Cyklarna krävde inga reparationer idag heller utan fick bara en snabb översyn.
Vi satte oss ner i hallen på våra uppblåsta madrasser och tittade igenom dagens bilder och författade en dagrapport.
Vi hade inte rapporterat hem på några dagar pga en viss tidsbrist och vi skrev även ihop de dagarna. Sedan blev det en promenad till presscentret som låg vid turistbyrån uppe i centrum.
De blev ett kärt återseende med den övriga presskåren som hade saknat oss och undrade vart vi hade tagit vägen då vi inte dykt upp på några dagar.
Vi postade vår rapport och gick sedan för att äta middag. Det bjöds på pasta som vanligt med någon tomatsås och efterrätt.
Under tiden vi åt så höll Uli genomgång av morgondagens etapp, den sista för den här upplagan.
Efter maten gick vi de 100 metrarna till idrottshallen. Vi småsnackade lite i en halvtimme och kollade igenom morgondagens etapp i roadbooken. Sedan var det dags att sluta ögonen och ladda batterierna inför den allra sista etappen.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: 2.43.03. Team Texner-Stoeckli
Vår tid: 5.11.55. Segertid + 90%
Vår etapp-placering: 227
Vår total-placering: 205
