Innan_start

Resan till ner till alperna och äventyret startade den 12 juli. För att slippa stressa och för att få några dagars acklimatisering i alpluften valde vi att åka ner tre dagar innan start. Cyklarna och all utrustning packades in i Skodan och resan kunde börja.

62 trevliga mil senare var Sverige avverkat och vi var framme i Trelleborg och färjan som skulle ta oss till Tyskland. Vi valde att åka kvällsbåten av två anledningar. Dels är den mycket billigare än nattbåten och dels så kommer den fram runt midnatt vilket innebär lite trafik på de tyska motorvägarna.

Efter att ha kört ombord bar det raka vägen till hytten för att knoppa. Sex timmar senare var vi utvilade och redo att ta oss an 90 mil Autobahn. Trafiken var mycket riktig väldigt gles och milen tickade på i en rasande fart.

Några sträcka på benen pauser och ett tankstopp senare så rullade vi in i Füssen. Vi välkomnades av en stor banderoll tvärs över vägen. Det var första gången som Füssen användes som startort för BTC och de var nog stolta att fått hit evenemanget.

Vi tog en sväng i staden och kollade upp adresserna till anmälningen, Campen och startområdet. Sedan avnjöt vi en delikat lunch hos den multinationella hamburgerjätten. Att ladda upp med snabbmat är aldrig fel, dessutom så kände vi på oss att vi skulle äta tillräckligt med pasta under den kommande veckan.

Boendet för natten hade vi bokat i byn Pfronten som låg någon mil från Füssen. På vägen dit passerade vi ett härligt landskap och såg bergen på sidorna vilket gjorde att det började spritta rejält i benen och vi blev väldigt sugna på att testa lite i backarna. Sagt och gjort. Vi han knappt med att checka in förens vi var ombytta och hade plockat fram cyklarna ur Skodan.

Ungefär 100 m från hotellet låg backarna så det blev ingen lång uppvärmning innan det brantade till. Det blev en serviceväg uppför en skidbacke som fick ta våran alpcyklingsoskuld. Ganska snabbt så var vi nere på lättaste växeln och vi tittade på varandra och undrade vad i herransnamn vi gett oss in på. Vi stretade på en bit och efter ca 200 höjdmeters klättrande stannade vi till.

Vi konstaterade att detta var ett nytt rekord för oss i höjdmeter, vi hade aldrig tidigare cyklat så här högt. Att överhuvudtaget inte cyklat i berg tidigare och sedan starta i en av världens tuffaste cykeltävlingar om två dagar, gjorde att vi var rätt spända på hur det hela skulle gå.

Nerför gick det lika fort som det hade gått sakta uppför. De branta backarna accelererar cykeln blixtsnabbt när bromsarna släpps och med smala hårdpumpade däck blir nerfärden till en riktig utmaning.

Senare tog vi en liten biltur för lite sightseeing i området. Füssen är väl mest känt för att här ligger en av Tysklands populäraste sevärdheter, kung Ludwig II av Bayern’s Schloss Neuschwanstein. De som lägger pussel har säkert stött på motivet av dessa sagoslott. Riktigt maffiga och imponerande byggnader.

Nästa dag var dagen för anmälning och uthämtande av nummerlappar och övrig information. Vi inledde dagen med en god och närande frukost innan vi packade ihop våra grejer, lastade bilen och checkade ut.

Inne i Füssen var det nu lite mer aktivitet då fler deltagare börjat anlända. För att det inte skulle uppstå köer till anmälningen var det ordnat så att lagnamnet styrde vilken tid vi skulle vara där.

Med vårat H först innebar det mellan klockan 10 och 11. Vi fick ett stort kuvert innehållandes nummerlappar, tidtagningschip, ID-badgar, roadbook mm.

Vi hämtade även ut två stora väskor med deltagarnummer på som vår packning transporterades i mellan etapporterna. Det som ryms i väskorna är det man får ha med sig och vikten får inte överskrida 20 kg/väska.

För att inte vara i vägen och för att undkomma den 30 gradiga värmen så tog vi Skodan och åkte iväg för att hitta en plats i skuggan där vi kunde provpacka väskorna. Med sovsäck, luftmadrass, alla kläder, reservdelar, Powerbars osv. blev väskorna rejält fulla och det var inte mycket utrymme över. Även vikten sprang iväg upp mot de där 20 kilona.

Efter en lunch beståendes av tysk yoghurt och mackor från Aldi återvände vi in till tävlingsområdet och letade upp Campen där vi skulle tillbringa natten. Det visade sig vara en tennishall och vi var bland de första på plats. Vi valde att slå upp vårat läger i ett av hörnen i den stora hallen. Fler och fler team fyllde på och nästan hela hallen blev full.

Senare på eftermiddagen var det dags att parkera Skodan då den inte skulle följa med över alperna. Parkeringen var på en militärförläggning och bevakades av beväpnade vakter. Det kändes bra att Skodan var i tryggt förvar.

Vi lastade ur och skruvade ihop cyklarna. Cyklarna skulle även de parkeras på förläggningen över natten. Organisationen ordnar med bevakade cykelparkeringar vid varje etapport men mer bevakat än så här blir det nog inte.

Innan vi ställde in cyklarna för natten tog vi en sväng bort till startområden och kollade in utställarna som var representerade.

Utbudet av 29-tums däck var dock minimalt vilket vi hade på känn innan och därför tagit med oss egna däck. Med varsin uppsättning reservdäck och en massa slangar var det inte undra på att väskorna blev så stora och tunga.

Senare på kvällen var det dags för det första pasta-partyt som de hade valt att kalla dagens middag. Inne i centrala Füssen var långborden uppdukade och kön till den näringsrika pastan var lång.

Organisationen med Uli Stancui, grundaren av BTC, hälsade alla välkomna och höll en genomgång av morgondagens etapp. Han berättade om sträckningen, vad vi kunde vänta oss och om eventuella svåra passager.