Etapp 5

Livigno (Italien) - Ponte di Legno (Italien)

Längd: 120 km
Höjdmeter: 2814 hm

Alp-pass: Forcola di Livigno 2315möh, Trivigno 1785möh

Google Earth: Etapp5.kml (.zip)

Dagens etapptider och placering:

Vinnartid: 3:46
Vår tid: 5:07 Segertid + 35%
Vår etapp-placering (herrar/alla): 133 / 245
Vår total-placering (herrar/alla): 145 / 286

Medan tävlingen pågår så rapporterar vi även dagligen på HappyMTB.org

På morgonen var himlen blå med något enstaka moln. Men det var kyligt. Under natten hade det varit minusgrader och när vi taxade iväg från hotellet upp till starten var det bara några enstaka plusgrader.
Så det var inte mycket att fundera på när det gällde klädesval utan vi tog på oss full mundering med ben- och armvärmare samt väst. Att de hämtade väskorna tidigt i ottan gjorde således inget idag.

Backen upp var inte speciellt brant. Vi tog plats bakom ett par tyskar som vi åkt tidigare dagar med och följde med i deras tempo upp. Våra ben kändes hyffsat fräscha, något som måste bero på gårdagens utsökta middag.

Vi som redan var fullt påklädda behövde inte stanna på toppen, utan kunde direkt ge oss i kast med backen ner.

Det var en rejäl utförskörning vi hade framför oss. Från 2300möh ner till ca 400möh på breda fina vägar med serpentinkurvor.

De första kilometrarna gick fram och tillbaka genom centrala Livigno. Efter att vi passerat startområdet igen bar det ut på landsvägen. Vi rullade med den stora klungan utan att vare sig avancera eller bli omkörda.

I en by fick vi stanna vid en järnvägsövergång då tåget skulle passera. Detta samlade ihop en ganska stor grupp av cyklister som vi tog plats i. Halvägs ner i den långa backen avbröts utförsrullandet av några kilometer slätåka men sedan bar det åter av neråt igen.

Väl nere på platten låg dagens första depå. Det hade inte gått åt speciellt mycket av vår medhavda sportdryck eller bars så det blev ett snabbt stopp med några bananhalvor och toppfyllning av flaskorna.

Backen upp gick nästan uteslutande inne i skogen och vi kunde bara temporärt skymta den underbara utsikten av dalgången nedanför.

Det var en rätt inkonsekvent backe upp. Ibland var det rätt moderat stigning med 5-6% men med jämna
mellanrum så brantade det till ordentligt och blev 12-15%. Vissa korta bitar var även ända upp till 20%.

I denna backe hade Girot tidigare gått upp och vi kunde se spår av målad text på asfalten. Ett återkommande namn var Pantani. Halvvägs upp blev vägen smal och underlaget sämre med sprucken och hålig asfalt.

På toppen av Trivigno blev det lite av berg och dalbana under några kilometer. Ner en bit, sedan upp och sen ner igen. Denna typ av cykling är den vi tycker minst om. Visst är det skönt att få rulla ett tag i nerförsbacke, men att sedan komma igång när det går upp igen är ibland ganska svårt. De små backarna ner brukar vi jämföra med känslan av att kissa i byxorna på vintern när man fryser.

Upp och nercyklandet avbröts tillfälligt av den andra depån, men sedan var det på't igen. Så pågick det tills vi kom fram till Passo Mortirolo. Detta namn inger respekt när det pratas cykel. Det finns flera vägar hit upp och den värsta av dem har tidigare använts i Giro d'Italia. En riktig mördarbacke som vi dock slapp då vi kom från ett annat håll. Den backe som skulle ta oss ner gick inte av för hackor den heller. Brant, smalt och skarpa serpentiner. En härlig utförskörning som tog oss 1000 meter ner.

Som vanligt hittade vi vårt eget tempo upp. Vi passerade rätt mycket cyklister när vi stretade upp mot toppen.

Väl nere var det ca 15 km av slakmota upp till målet i Ponte di Legno. Vi la oss i en hyffsat snabb klunga och susade om flera av deltagarna som cyklade solo eller i par mot mål.