15 Juli 2006. Etapp 1. Füssen - Imst
Füssen (Tyskland) - Imst (Österrike)
Längd: 93,52 km
Höjdmeter: 2733 hm
Alp-pass: Kuhklause 1.202 m, Marienbergjoch 1.810 m
Starten den första dagen var förlagd till kl 11.00. Det betydde att vi inte behövde gå upp så okristligt tidigt. Frukosten serverades i en närbelägen ishall och det var en kortare promenad dit.
Efter inmundigande av massor med mackor, yoghurt och kaffe gick vi tillbaks till tennishallen och packade ihop våra grejer i de stora trunkarna och bytte om till cykelkläder.
Efter uthämtandet av cyklarna passade vi på att värma upp. Vi hade ingen aning om vilket tempo det skulle bli vid starten, ifall det skulle smälla till och gå iväg fort eller lite mer långsamt.
Placeringen i startfållan var denna första dag baserat på startnummer. Med nr 140 fick vi startgrupp nummer två och vi stod ganska långt fram, det skulle senare visa sig att det här var den bästa placering vi skulle komma att få under hela tävlingen.
Prick kl 11.00 gick starten för den första gruppen. Fem minuter senare skulle vi få starta. Startgruppen rörde sig långsamt framåt. Kl 11.05 small vårat startskott och vi skakade hand med varandra och önskade oss själva lycka till. När vi passerade startlinjen dånade AC/DCs Highway to hell ur högtalarna. En låt vi skulle få höra varje morgon.
Med mängder av cyklister blev det ganska trångt och farten blev inte speciellt hög i början. Vi snirklade oss igenom de centrala delarna av Füssen och det stod massor av folk utefter gatorna och hejade. Det var en mäktig känsla att någon hejar på en för en gångs skull.
Vi cyklade ut ur staden på smala vägar och cykelbanor. Möjligheten till att köra om var minimal och det var bara att följa med i strömmen.
Efter ca 5 km stannade det plötsligt upp och lyfte man blicken såg man mängder av cyklister överallt.
En smal serpentinliknande stig uppför en kulle visade sig vara orsaken till stoppet. Nu visade sig för första gången tävlingshetsen hos vissa deltagare. Många avvek från stigen och genade/klättrade upp för slänten. Vi själva insåg att det var låångt kvar av tävlingen och det var ingen smart ide att hetsa. Vi behöll vår plats i kön och höll oss till den markerade vägen.
Efter "hindret" så drogs fältet ut och det vart glesare med cyklister. Underlaget var bitvis blandat mellan grusväg, cykelväg och asfalt.
Vi passerade en del små byar och i korsningarna stod det poliser och dirigerade cyklisterna samtidig som all övrig trafik stoppades.
Första depån låg vid Heiterwang efter ca 30 km. Vi hade laddat upp cykelfickorna med Powerbars som vi tänkt äta under etapperna och stannade bara till snabbt och fyllde på vätska.
Sedan rullade det på i riktning mot Ehrwald. Vi cyklade i dalgångar och det var småkuperat mest hela tiden men inga riktigt långa klättringar ännu.
I en kortare uppförsbacke inne i skogen blev vi omkörda av organisationens filmteam på motorcykel. Ett ekipage vi skulle komma att se mycket av under tävlingen.
Alperna visade upp sin bästa sida med en klarblå himmel och snöklädda bergstoppar var än vi vände blicken. Det blåste en lätt motvind och vi tog rulle på några av de småklungor som bildats.
Vid dagens andra depå fyllde vi upp våra Camelbaks med vatten och cykelflaskorna med sportdryck. Det gick åt en hel del vätska då temperaturen låg på över 30 grader.
Efter det korta stoppet så var det några lättåkta kilometer bla genom en härlig parkliknade skog.
Men så 60 km in på etappen började Transalp på riktigt. Första riktiga klättringen var 900 meter uppför Marienbergjoch. Vägen upp var en serpentinformad grusväg som slingrade sig uppför en skidbacke.
Lutningen var ca 10 % så det var bara att växla ner på lilla klingan fram och försöka hitta ett lagom tempo. Meter för meter förflyttade vi oss uppför backen.
Lyfte man blicken såg man ett pärlband av cyklister både ovanför och under oss. Med minimal kylande fartvind gjorde värmen sig ordentlig påmind. Svetten riktigt rann ur hjälmen.
Tempot vi hittade kändes bra och behagligt, trots det så passerade vi många cyklister på vår väg uppför.
Sista biten blev brantare och brantare. Det var dock fullt cykelbart, men för att inte spränga oss denna första dag, klev vi av cyklarna och gick en bit.
Vi passerade toppen utan att stanna. Nerfarten var lika brant och slingrig som vägen upp. Till en början i ett öppnare landskap men sedan gick vägen in mer i skogen med skarpa dolda kurvor.
Vi ville inte riskera något utan tog det ganska lugnt nedför. Därmed blev vi passerade av några vi cyklat om på vägen upp och som satsade rejält utför. Alla hade dock inte 100 % kontroll och vi såg några som körde omkull. En kille stöp precis framför framhjulet på oss. Vi stannade och frågade läget, men han sa han var OK och hade dessutom sin teamkamrat närvarande, så vi fortsatte.
Väl nere så återstod det ca 10 km av slätåka. Vi klumpade ihop oss med några andra deltagare som höll vårt tempo och turades om att växeldra in till målet i Imst.
Vi rullade i mål efter 4h 44min.
Efter målgången bjöds det på lättare förtärning. Vi slog oss ner vid ett bord och bälgade i oss en hel del vatten och Cola för att försöka återställa vätskebalansen
Kön till cykeltvätten var lång men våra cyklar var inte speciellt smutsiga så vi avstod tvätt.
Vi rullade istället till en närbelägen park och lade oss i skuggan och kopplade av en liten stund.
Campen där vi skulle bo låg någon kilometer bort och vi rullade nedförsbacke dit. Även denna dag bestod inkvarteringen av en tennishall. Vi blev anvisade vår plats där väskorna redan var utplacerade.
Till duscharna var det inte så lång kö då vi var ganska tidiga i mål, men varmvattnet hade för länge sedan tagit slut. Efter ombyte och klädtvätt gick vi igenom cyklarna. Den enda servicen var att smörja kedjan och kontrollera så att alla skruvar satt fast.
Därefter satte vi oss ner med notebooken och gick igenom bilderna från dagen och skrev ner våra intryck.
Både presscentret och cykelparkeringen låg vid start/målområdet, så vi cyklade dit, låste in cyklarna och gick sedan och postade dagens rapport.
Den efterlängtade middagen serverades i närheten av campen och bestod av pasta, sallad och en smarrig efterrätt.
Under middagen var det prisutdelning för etappsegrarna, tvåan och trean. Därefter gick Uli igenom morgondagens etapp och vad vi kunde vänta oss. Sedan återstod inte så mycket mer av denna första tävlingsdag än att återvända till campen för att gå och lägga sig.
Dagens etapptider och placering:
Vinnartid: 3.03.19. Team Rabobank
Vår tid: 4.44.38. Segertid + 53%
Vår etapp-placering: 154
Vår total-placering: 154
