Utvardering

Utvärdering

Cyklarna

Vi fick tillgång till cyklarna en vecka innan starten av BTC. Lite liten tid för förberedelser kan tyckas, men samtidigt var det intressant att se om det går att köpa en cykel över Internet utan att klämma, känna och testa storlek etc och sedan direkt använda den i en av världens tuffaste MTB tävlingar. Vi han med två pass innan där vi kände lite på cyklarna och justerade in gafflarna och bakdämparna.

Trots att vi inte provat ut storleken på cyklarna kändes storleken helt rätt och nästan exakt vad vi tidigare var vana vid. Trots helt nya cyklar fick vi inga symptom eller skador som kan bero på fel storlek eller sittställning exempelvis ont i knän, rygg eller axlar.

Cyklarna kändes rätt direkt och ingav stort förtroende. Det kändes som om vi satt i cykeln och inte högt ovanpå. Vi vågade åka på redan från början där det var teknisk eller brant utför. Det var inte cykeln som satte begränsningarna i de partier där vi ”fegade” och gick.

Ramarna är av sk softtail konstruktion dvs det är inget länkage bak till fjädringen utan den sköts genom att kedjestagen flexar. Fjädringsvägen är 25mm. Vi som är vana av superstyva landsvägscyklar upplevde dock inte ramarna som flexiga eller sladdriga pga denna konstruktion. Vi saknade inte heller någon lockout för bakdämparen trots att vi stod upp och mosade på en hel del i uppförsbackarna. Utför så filtrerade dämparen effektivt bort de värsta stötarna från ojämnheter och gav, med tanke på fjädringsvägen, en förvånansvärt bra komfort.

Gaffeln Rock Shox Reba 29er fungerade utmärkt under hela loppet. Vi ställde in gafflarna hemma först enligt manualen och gjorde sedan små ändringar efter de korta provturerna. Vi behövde inte justera gafflarna någon gång under tävlingen. 80mm fjädringsväg räckte och vi kände inte behov av mer. Genom att gafflarna var utrustade med lockout var de något mjukt ställda för att absorbera även små ojämnheter och göra gaffeln så känslig som möjligt.

Reglaget till lockouten var styrmonterad och användes flitigt. I nästan alla uppförsbackar var gafflarna låsta. I och med att de har en liten fjädringsväg även när de är helt låsta kunde vi åka med låsta gafflar även uppför på grusväg och ha bra komfort. Trots långa 29er gafflar upplevde vi aldrig något obehagligt flex i gaffeln som störde vår cykling.

Bromsarna var den komponent som fick arbeta hårdast. Vi trodde innan att nedförsbackarna skulle innebära att vi fick vila och ta det lugnt, men oj så fel vi hade. Att åka nedför var nästan mer ansträngande är att cykla uppför. Grusvägarna i alperna är av en helt annan sort än här hemma, där vi är vana med två hårda tillplattade hjulspår med lite löst grus däremellan. Nu fick vi känna på opistade ojämna lösa grusvägar med mängder av tvättbräden. Kombinerat med att de sluttade brant utför gjorde att vi åkte och bromsade nästan hela tiden i utförskörningarna. Släppte vi bromsarna accelererade cyklarna upp väldigt snabbt i ohälsosamma/farliga hastigheter. Formula bromsarna klarade denna stora påfrestning med bravur. Ingen gång upplevde vi att bromskraften mattades av överhettning trots halvtimmeslånga bromssessioner. Beläggen höll bra mot förslitning, vi bytte inte belägg någon gång. Det enda vi har att anmärka mot bromsarna är att de kommer igång och börjar tjuta efter 1-2 timmar, men är tysta igen när vi startade på etappen dagen efter.

De större hjulen är det som skiljer mot en normal 26-tums mtb och här finns det både för och nackdelar. Fördelarna, tycker vi, är att 29-tum rullar bättre, både där det är slätt och där det är stökigt. Vi märkte av det en hel del i de långa nedförsbackarna i alperna. Under långa stunder kunde vi rulla medan deltagarna runt omkring oss satt och trampade. Nu är det i och för sig flera faktorer än däcksdiametern som avgör hur det rullar men vi upplevde som att vi kom ikapp och rullade ifrån de flesta oavsett kroppskonstellation eller cykelmodell.

Vi upplevde också att däcken greppade bättre än vad vi är vana vid från 26-tum. 29-tums däck har en något längre greppyta och framförallt vid branta grusiga klättringar märktes detta. Däcken vi rullade på hade ganska lågt mönster och trots högt tryck så tappade däcken sällan fästet uppför.

Utför hade vi dock önskat bättre grepp. Hårdpumpat och lågt mönster gjorde att vi fick ta det ganska lugnt nedför. Men ett grövre däck hade säkert gjort det tyngre uppför så vi är trots allt nöjda med däckvalet. För på asfalt rullade däcken väldigt lätt och det gjorde dels att vi kunde spara kraft men framför allt var det mentalt skönt att känna att det låga rullmotståndet.
Motståndskraften mot punkteringer var väldigt bra. Vi såg dagligen deltagare som stod vid sidan och bytte slang men vi hade inga punkteringar överhuvudtaget.

Nackdelen med de stora hjulen är den något högre hjulvikten. Större fälgar och däck ger automatisk högre vikt än motsvarande för 26-tum. Men det hade gått att spara några gram på andra fälgar. De Salsa Delgado Disc vi åkte med var kanske lite onödigt breda och därmed tunga för vårt användningsområde. Lättare slangar hade också kunnat reducera vikten något men med tanke på att vi slapp punkteringar gjorde vi nog ett bra val.

Hjulen var väl hopbyggda och krävde ingen riktning trots mängder av skakiga och ojämna nedförsbackar.

Växlar och växelreglage fungerade klockrent. Känslan i SRAM-X0 är väldig distinkt och växlarna klickar i utan minsta tvekan. Vi hade 100 % växel-inställning genom hela tävlingen och behövde aldrig justera.

Utväxlingen kunde ha varit ett steg lättare. Med 29-tumshjul är den lättaste växeln (22-34) ca 10 % tyngre än på en vanlig 26-tums cykel. Med en 20-tänders klinga fram hade det gått lite lättare i allra brantaste uppförsbackarna.

Styret och styrstammen var helt rätt för den typen av cykling vi stötte på i alperna. För lite mer avancerad och teknisk XC skulle vi dock valt att vinkla upp styrstammen och montera ett bredare styre med kanske lite raise. Som det var nu så satt vi ganska framåtlutade med mycket vikt över styret.

Den trevligaste komponenten på hela cykeln var nog ändå barendsen. Vissa tycker att det är ett avskyvärt fult och till viss del onödigt tillbehör. Men för oss var det väldigt skönt att kunna variera handposition både på slätan men framför allt uppför. Vi hade händerna i barendsen säkert 90 % av tiden förutom när det gick utför.

Den minst trevliga komponenten får bli sadeln. Inte för att det är något fel på den det är bara att den visade sig inte var helt kompatibel med våra bakdelar. Den kändes skön vid provcykling och vi beslöt oss för att låta dem sitta på. Men efter 5-6 dagar gav den upphov till viss bakvärk och orsakade obehag. Nu har vi dock inte cyklat så här intensivt tidigare så det är mycket möjligt att våra vanliga sadlar också hade givit dessa symptom.

Övrig utrustning

Den övriga utrustningen från Cyclecomponents.com fungerade även den klanderfritt utan problem.

Hängselbyxorna och tröjorna hade bra passform och satt mycket skönt. Tröjan kunde dock ha haft hel dragkedja då det är lite omständligt att dra den över huvudet speciellt när bakfickorna är fulla. Att kläderna var någorlunda ljusa kändes skönt när solen sken som allra värst.

Hjälmen var även den ljus och så sval som det kan bli med hjälm. Trots långa varma klättringar kände vi aldrig ett behov av att ta av oss hjälmarna.

Handskarna var tunna och sköna. Med inget skydd eller gelinlägg kändes det knappt att vi hade handskar på oss. Något som tyvärr hade en baksida. Vid Anders krasch tog han mot sig med händerna och en vass sten skar igenom handsken som om den vore gjord av papper och orsakade ett djupt blödande jack i handflatan. Med tjockare skin och en gelkudde hade detta kanske kunnat undvikas.

Skorna var den största överraskningen. Nya skor brukar ge skavsår i början, men dessa skor gav inga som helst symptom. Valet att inte ha maximal styvhet genom kolfibersula var också klokt skulle det visa sig. Med Shimano SH-M121 var det inga problem att gå under långa partier och sulan gav utmärkt fäste i stenig terräng.

Jackans funktion mot regn behövde vi som tur var aldrig utvärdera då det var uppehåll och strålande sol varje dag. Vi använde jackorna på morgonen då det var svalt samt vid utförskörningar från de högsta bergen. Vi tog dock av oss jackorna ganska snabbt när vi kom ner på lägre höjder då värmen och dålig ventilation gjorde att svetten flödade på insidan av jackorna.

Camelbackarna är vi också mycket nöjda med. Sitter bra på ryggen och hindrar inte åtkomsten av tröjans ryggfickor. Vätskevolymen på två liter medförde ingen större belastning på ryggen och tillsammans med två flaskor på cykeln hade vi tillräckligt med vätska trots de mycket varma dagarna. Den utvändiga påfyllningen underlättade otroligt mycket vid påfyllning då blåsan ej behövde plockas ur för att sedan skakas på plats igen. Den övriga packvolymen räckte precis för de extrakläder, reservdelar och första förband vi hade med oss.

Cykelflaskorna från Salsa var lätta att dricka ur, lätta att fylla på och satt bra fast i flaskhållarna.

FRWD GPS-loggern var väldigt lätt att använda och gav oss inget merarbete. Vi hade loggern monterad bak på Camelbaken där den hade bra mottagning och satt ur vägen. Vi tömde den på kvällen till en bärbar dator som vi hade med oss och satte i nya fräscha batterier inför varje etapp. Läs vår utförliga test av FRWD här www.happymtb.org.

Skoda Octavia Combi

Skodan fungerade hur bra som helst. Vi satt rätt lång tid i bilen när vi tillbringade natten på Autobahn och klämde 90 mil i ett sträck med bara några kortare tank- och kaffepauser. Men trots det var det aldrig ansträngande eller jobbigt. Vi satt bra i stolarna trots våra 187 cm och ljudnivån var behagligt låg. Klimatanläggningen och en bra stereo med rolig karta att titta på gjorde resan ner och hem riktigt trivsam. Det var skönt att komma fram utvilad och kunna satsa alla våra krafter på cyklingen.

Det var väldigt enkelt att lasta i och ur cyklarna och all packning. Trots stora cyklar gick de att ställa upp i bagageutrymmet efter att framhjul och sadel plockats bort. Ordentliga lastöglor att surra fast cyklarna med och ett uppdragbart lastnät bakom framstolarna gav en trygg känsla av att allt satt fast.

Vi höll ett normalt tempo både ner och hem och bränsleförbrukningen landade på knappt 8,0 liter/100km.